Man blir lite lätt förvorrade vilken dag det är och vad man har gjort vilken dag, men jag ska försöka redogöra vad som har hänt sen sist:

Efter att ha vaknat upp i Dunedin åkte vi in till centrumet för att gå på museum. Museet var jättestort och där fanns information om allt från Maorikulturen (och andra kulturen från de kringliggande öarna) till djur och natur samt sjöfart. Som tur var hade vi en guide som gick igenom höjdpunkterna i museet. men som alltid kommer man ju bara igång hälften. Efter ytterligare lite sightseeing i Dunedinlämnad vi staden och åkte ner till ett område vid södra kusten som heter Curio Bay. Där finns det nämligen en fossilskog som är 180 miljoner år gammal (d.v.s från jurassic tiden). Tyvärr regnade det och var ganska kallt, men väldigt häftig och vi lyckades även att se en säl på stranden!

Så efter en regnig natt ”in the middle of nowhere” åkte vi vidare till Te Anau. Te Anau ligger i fjordlandskapet på västkusten. Vi kom dit på eftermiddagen och efter att ha bokat in oss på campingen åkte vi på en bokat utflykt till en grotta för att titta på lysmaskar. Efter en båtfärd på ca 30 min kom vi till andra sidan sjön Lake Te Anau och efter en intruduktion fick vi gå in i grottan i grupper om 12 personer. Det började med en gångbro där det var upplyst med lampor och man kunde se bergväggarna och alla vattenfall och trängde sig genom kalkväggarna. I slutet av gångbron fick man kliva ner i en lite båt, och då släcktes alla lampor släcktes och vi blev ombedda att vara tysta för att inte skrämma iväg maskarna. Sen flöt vi sakta längre in i grottan och desto längre in vi kom desto fler små lysande prickar kunde man se på väggarna. Det var kolsvart och man kunde knappt se handen framför sig, men alla lysmaskar på bergsväggarna gjorde att det kändes som om man satt ute under en stjärnhimlen.  

Dagen efter hade vi bokat en utflykt till ett undervattens kraftverk vid sjön Manapouri som låg i närheten, som tydligen är det största undervattens verket på södra halvklotet. Det var häftigt att se, men det var kanske framförallt en pappa utflykt    När vi kom tillbaka till Te Anau gick vi på bio och såg en 30 min lång film som hade filmats med helikopter över fjordlandskapet. Väldigt fin och det var häftigt att se hur det ser ut. Det var även tillåtet att ta med sig vin in på biografen och vi var alla överens om att det förhöjde upplevelsen!

Dagen efter lämnade vi Te Anau och körde vidare till Oueenstown. Vägen dit var väldigt fin (som den nästan alltid är) och vi stannade på flera ställen och tog många kort längs med vägen. Pappa har också köpt en högtalare till datorn så nu spenderar vi bilresorna med att lyssna på PI sommar och P3 dokumentärer. När vi kom fram strosade vi runt i staden och det känndes nästan som om man var i en alpby eftersom staden är ganska liten, väldigt mysig och omringad av berg. Efter detta, och lite mexikansk lunch, åkte vi upp upp till Bobs Peak som är en utsiktsplats på ett av de bergen som omsluter staden. Pappa tog kabinbana upp medan mamma och jag gick uppför det branta berget, vilket tog typ 50 min. Det var ganska mycket jobbigare än jag trodde, och som tur var hade vi bokat kabinbanan ner. Dagen avslutades med svampsoppa, ciabatta med tapenade, rödvin och chokladkakor i husbilden.

Dagen efter gjorde jag och pappa det som än så länge är höjdpunkten på resan, vi hoppade Bungy jump!!!!!

på förmiddagen blev vi upphämtade med en buss inne i stan och körda till hopp platsen, som låg på privat mark. Hoppet var 134 meter högt och det tredje högsta i världen (högs finns tydligen i Kina). Väl ute blev man påklädd en rejäl sele och sen fick man åka kabinbana ut till hopp-platformen. Det var pappa och jag, plus fyra australiensiska killar i 25 års åldern, som verkade mer nervösa än vi. Väl framme fick man ta på sig ytterligare utrustning och sedan fick man en och en gå fram till ”plankan”. Pappa hoppade först och jag efter. Det var hur coolt som helst och faktiskt inte så läskigt som jag trodde att de skulle vara. Man föll fritt i 8,5 sek och efter det det studsade man upp och ner några gånger. Hur roligt som helst, så nästa resa blir nog till Kina   

Efter hoppet åt vi lunch i Queenstown och körde sedan vidare norrut längs västkusten till ett litet samhälle med 300 invånare som hette Haast. Anledningen till att vi stannade där var mest för att det var ett lagom stopp på resrutten, och dagen efter körde vi vidare mot Hokitika där vi ska sova i natt. Under bilfärden stannade vi på på lite olika ställen, bland annat vid en väldigt fin strand som hette Monroe beach och en laxfarm där vi åt lunch. Imorgon fortsätter vi norrut för att se på något som heter Pancake Blowholes, och förhoppningsvis blir det även lite kiwifåglar.

Här är en liten kompott av bilder från se senaste dagarna..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är vi i Auckland och snart är Nya Zeeland semestern slut, på gott och ont. Det ska ska bli tråkigt att åka härifrån, för Nya Zeeland är verkligen ett fint land, men hemlängtan till Sverige och Simon överväger nog faktiskt  De senaste dagarna...

Nu har det hänt mycket sen sist! Jag är klar med skolan och alla tentor, och nu väntar jag bara på slutbetygen. Två dagar efter sista tentan åkte jag och Dorte till Port Douglas (ungefär 6 mil norr om Cairns). Där var vi i fem dagar och det enda vi g...

Det spöregnar ute, blåser och är kallt, jag sitter inne och pluggar till min tråkiga tenta. För att använda Diannes uttryck: What a stupied day! ...

Nu har jag lämnat in min sjunde och sista uppsats för denna terminen, äntligen!!!   Fast lyckan varar inte så länge för nu måste jag börja plugga för min tenta nästa vecka, men jag tror jag ska unna mig en liten paus först, kanske titta på Jakten...